Slottsutflykt mm

Söndagskväll. Jag har precis ätit thailändsk hämtmat från en restaurang här i närheten. Innan det tränade jag och nu sitter jag inne i värmen och tittar ut på hösten med Ben Howard på låg volym i datorns högtalare. Jag är varm, trött och behagligt mätt.

Det har varit en bra vecka. I måndags lade jag mig tidigt för en gång skull tidigt och sov 8,5 timmar vilket var helt fantastiskt. Jag var pigg när jag vaknade och firade det genom att göra bananpannkakor till frukost och lyssna på bra musik.

 I tisdags kväll var jag på en fest med många andra utbytesstudenter. Vi spelade Beer Pong och dansade till sent på natten. Många av de jag gillar mest var där och jag hade jättekul. Däremot sov jag mellan 03.30 till 06.30 och sömnbristen var tillbaka igen :p.

Alla den här veckans vardagseftermiddagar har jag spenderat på universitetets träningshall och tränat gruppass, salsa, pilates, styrketräning, klättring… Det finns massor med aktiviteter och för 25 euro får man delta i hur många man vill under ett års tid. Något för Linköpings Universitet att anamma tycker jag. Nästa vecka är det lov för alla studenter (förutom läkarstudenterna tråkigt nog) och all idrott och min franskalektion är inställd. Jag är lite orolig för att det kommer bli mycket dötid i veckan, men kanske att jag kan använda den till att sova och plugga lite mer… Jag har lite dåligt samvete över hur lite jag pluggar här nere, samtidigt vet jag att jag kommer kunna ta igen det mesta i december och det är inte därför jag är här tänker jag.

I torsdags var jag på inomhusklättring tillsammans med min ungerska kompis Gyurka. Jag blir fortfarande helt vettskrämd av att klättra, men det går lite bättre för varje gång. I och med att jag är så rädd går det inte att tänka på något annat än hur jag ska flytta mina händer och fötter för att ta mig uppåt och inte ramla ner och det är, även om det låter konstigt, avkopplande att få en paus från allt och koncentrera sig helt på något. Lite meditativt, om man bortser från panikkänslorna…

På torsdag kväll var jag på en stor fest för alla studenter och utbytesstudenter i Saint Etienne. Festen var i en lokal en bit utanför staden och större delen av kvällen gick mest åt till att försöka ta sig dit och tillbaka. Jag hade tänkt gå på festen med några vänner och hade redan köpt biljetten dit, men inte biljetten till bussarna som åkte ut till festlokalen. När jag kom till baren där det var förfest smsade mina vänner och sa att de inte orkade gå ut utan istället stannade hemma. Jag var med ett annat kompisgäng i baren en stund, men de kände inte heller för att åka ut till nattklubben. Till slut hittade jag i alla fall några jag kände som skulle dit och jag hade sällskap. Däremot inga biljetter till bussen och jag ägnade en timme åt att försöka lösa det innan min vän Alex, som hade arrangerat festen, lyckades trolla fram en fastän de var slutsålda egentligen. Nu var klockan redan halv ett och jag hade egentligen mest lust att vara hemma och sova men med min redan köpta (ganska dyra) festbiljett och bussbiljetten Alex lyckats fixa åt mig gick jag i alla fall iväg med några vänner och väntade på bussen som skulle komma inom några minuter. Istället kom den kl halv två och vi var isbitar allihopa och jag ångrade att jag hade på mig tunna strumpbyxor istället för jeans.

Medan jag väntade pratade jag med två jättehärliga ryska studenter jag inte träffat tidigare. Vi, en vän från Korea och en kille från Gabon höll ihop under kvällen och de var verkligen roliga människor att lära känna.

Väl framme vid nattklubben fick vi vänta utanför en halvtimme innan vi blev insläppta. Själva festen var enorm med tusentals studenter, housemusik och dansuppträdaden och vi dansade som galningar i en timme innan det var dags att åka hemåt igen. Tjejen i garderoben hade tappat bort min kofta och när vi väl kommit ut igen tog den 45 minuter innan bussen hem kom. Bussen stannade en bit utanför centrum, ca 40 minuters gångavstånd från där jag bodde. Även om jag höll på att frysa ihjäl hade jag i alla fall inte tråkigt, vårt nya lilla gäng blev väldigt sammansvetsade under kvällen och kunde skratta åt det miserabla med allt. Innan jag gick hem till mig åt vi frukost hemma hos Kim, killen från Korea, och klockan sju gick jag till slut och lade mig, men drömmar om en riktigt lugn fredagkväll framför ögonen.

Tidigare under torsdagskvällen, medan vi väntade på bussen på väg till festen, blev jag mer upprörd än vad jag varit på länge. En full tjej satt hopkurad på gatan bredvid alla studenter som stod och väntade på bussen och hon kunde varken prata eller gå, men var i alla fall vid medvetande. Eftersom det var en kall natt och hon bara hade nylonstrumpbyxor och klänning visste jag att hon var tvungen att komma in någonstans för att inte få en skadligt låg kroppstemperatur, men ingen kände igen henne och hon hade ingen mobil. Så jag ringer den franska polisen, och det är nu jag börjar bli förbannad. Polisen jag pratar med menar att det inte finns något att göra och att vi ska lämna henne på gatan och jag får i princip skälla ut honom innan han till slut ser till att skicka ut en polisbil. Jag går och möter poliserna och förklarar situationen och tänker att de ska ta med henne till sjukhuset eller en fyllecell. Istället tar de en titt på henne, förklarar för mig att det inte finns något att göra då hon är för full för att uppge några kontaktuppgifter och tänker sedan åka därifrån. Chockat funderar jag över vad de skulle ha gjort om det var någon av deras döttrar som låg där på marken innan jag mycket lugnt förklarar för dem att det inte är något alternativt att lämna kvar henne på marken, att hon kan lämna kontaktuppgifter imorgon när hon nyktrat till och att hon mycket väl kan få en dödlig hypotermi (låg kroppstemperatur) om hon lämnas kvar till på morgonen. Efter säkert 10 minuters diskuterande börjar poliserna till slut dra lite i henne för att få med henne till polisbilen. Då vaknar tjejen till lite och sluddrar att hon inte vill åka med polisen utan istället vill gå på festen (lite som de flesta fulla ungdomar skulle resonerat). Då släpper polismännen henne igen så att hon dråsar ner på marken och förklarar sedan för mig med en ”flicka-lilla”-röst att ”Nä, det bästa är nog om ni ungdomar kan bära in henne på en av festbussarna istället”. En millisekund blir jag så rasande att jag glömmer bort hur man pratar innan jag frågar dem vad de tror kommer hända ifall vi sätter en nästan medvetslös tjej på en buss med en massa fulla killar, att det inte är särskilt troligt att hon ens kommer få komma in på klubben, och att det framför allt är deras ansvar ifall det händer något med henne om de lämnar henne så här. Till slut ser en av poliserna lite skamsen ut och tar äntligen med sig tjejen i polisbilen. Kvar står jag, glad för att tjejen hamnat i säkerhet men illa berörd över hur kalla och ointresserade poliserna varit. Om jag hade varit i ett korrumperat land i Afrika hade jag förstått mer, men här i Frankrike hade jag väntat mig mer och jag blev både chockad och kall av att se hur lite de brydde sig om vad som hände med henne.

Fredagkvällen blev precis så lugn som jag ville. Jag åt sushibuffé till middag med två fina spanska vänner och somnade sedan tidigt.

I lördags besökte jag två franska slott. Det kändes som att jag var med i en historisk film när jag vandrade runt bland murar, trädgårdar och inne i salonger. Det var perfekt utflyktsväder med solsken och fräsch höstluft.  Senare på kvällen träffade jag några vänner på en bar och hade en bra kväll med mycket skratt och samtal.

Och nu ska jag äntligen gå och lägga mig. Det känns som att jag är trött hela tiden och jag ska verkligen försöka bli bättre på att lägga mig tidigt nästa vecka.

Godnatt!

Min spanska kompis Laura har en så bra klädsmak! ;)

Lyxplugg på kafé! ;)

Ines och Laura på sushibuffén i fredags. Jag har aldrig ätit så mycket sushi på samma gång i mitt liv!

Slottet i Pommiers-en-Forez

Deborah, Miriam, Ibbi och Rocio i solskenet :)

Supersnälla Ceyhun från Turkiet

Alena, den ryska tjejen jag träffade på festen i torsdags

Le Suèdois = Svensken. Mackor gjorde med Polarbröd.  (man blir verkligen mer nationalistisk utomlands)

Jag, Rocio, Ines och Laura

Det var verkligen en vacker höstdag

"Kärlekens fontän" stod i mitten av slottsträdgården. Om man har upplevt den stora kärleken ska man enligt legenden se sin kärlek bredvid sig när man speglar sig i fontänen.

Looking for love

Utanför den strikta slottsträdgården växte en sommaräng

På innergården i Bâtie d'Urfé, det andra utflyktsmålet. Det här slottet tillhörde renessansmannen Claude d'Urfé (1500-talet) som dekorerade sitt hem med symboler från romersk mytologi och kristna legender. Han var en framstående man, väldigt konstintressad och hade Frankrikes näst största bibliotek hemma hos sig. Han var djupt förälskad i sin hustru som dog från honom i ung ålder. Han var aldrig med en kvinna efter det och flera av konstverken och skulpturerna i huset handlar om hans kärlek till henne. Det får mitt hjärta att värka lite.

Rummet där Claude d'Urfé sov och arbetade

I slottet har Claude d'Urfé låtit skapa en grotta helt täckt i dekorationer gjorde i mineraler. Bilden är tagen från en liten del av väggen. Grottan var täckt med konstverk från golv till tak, alla gjorda med stenar och snäckor.