söndag 2 november 2014

Hjälte på natten hjälte på dagen?

Den här veckan varit som en berg- och dalbana. Den har pendlat mellan toppar på kvällarna då jag varit på fester/middagar och träffat härliga människor och haft sina dalar med sömnbrist och träningsabstinens.

Det har varit lov för studenterna (alla utom läkarstudenterna) och därför har många jag känner passat på att åka utomlands och universitetets sporthall stängt för veckan. Jag har försökt träna på egen hand och åkte till simhallen i fredags, men trots det har jag varit understimulerad och saknat mina vanliga kurser och många kompisar. För att kompensera upp för trötta dagar på sjukhuset och träningslösa eftermiddagar har jag istället haft fantastiska kvällar med fester och dans. Och ännu tröttare morgnar därefter så klart :p. Redan i måndags var jag jättetrött, jag tog t ex ut pengar i en automat i måndags eftermiddag och insåg inte förrän en halvtimme senare att jag aldrig tog mina sedlar utan bara bankkortet. De var borta när jag kom tillbaka och jag hoppas verkligen att den som fick/tog dem var en snäll och fattig tant som tänkt köpa mat till sin labrador för pengarna. För att ändå göra något positivt av dagen gick jag och köpte en cafe au lait och en croissant efteråt. Men jag var så trött att jag glömde bort att ta min kapsel med laktasenzym (som bryter ner laktos som jag annars inte tål) och fick istället en kväll med magsmärtor… :p.

I tisdags var jag på beer pong tillsammans med mina vänner från Spanien, som också är läkarstudenter. Det var bra stämning under kvällen och jag dansade i timmar innan vi till slut gick hem. Onsdagsmorgonen var såklart sådär, men efter en stor kaffe fick jag ändå en bra förmiddag. Jag var med en specialist på höft- och knäproteser och hans sekreterare. Det var femte (och sista) gången jag gick med dem och jag har verkligen fått en fin kontakt med sekreteraren som pussade mig på kinderna och önskade mig lycka till på min nästa placering när jag gick därifrån. Det är en jättehärlig kvinna som älskar ABBA och drömmer om att åka till ABBA-museumet i Stockholm.

På onsdagen var jag på maskeradfest. Jag gillar egentligen inte maskerader. Eller själva festerna är bra, jag tycker bara inte om planerandet med att hitta en bra utklädnad innan. Jag tycker att alla steg (funderandet, letandet, handlandet) mest är jobbiga och dessutom får jag lite prestationsångest. Det är synd, jag tänker att människor som gillar maskerader ofta brukar vara fantasifulla, nyfikna människor med mycket humor och i hemlighet skulle jag vilja vara en maskeradälskare. Men man är det man är.

Hur som helst letade jag i tisdags maskeradkläder tillsammans med mina spanska vänner och det gjorde det hela mycket roligare. Vi hittade en butik med alla möjliga sorters utklädnader och provade hattar, kostymer och lösöron. Till slut hittade vi varsin polishatt och vattenpistol och jag kände att det var lagom avancerat för mig. Teresa undrade om vi inte kunde få lite rabatt då vi var så många som köpte hattar och försäljaren gav oss några paket smällare istället. På kvällen på väg mellan en bar och maskeradfesten kastade vi alltså smällare (väldigt tysta såna i alla fall) och sjöng spanska sånger i våra polishattar. Den ca 55-åriga bartendern på nattklubben tog en av våra vattenpistoler och startade vattenkrig med killen som arrangerat festen. Det var en bra kväll ;).

I torsdags sov jag länge, pluggade och träffade sedan Laura, Rocio och Teresa (de spanska läkarstudenterna) och åt kakor i deras korridorsrum.

På fredagen var jag på halloweenfest. Japp, två maskerader på samma vecka… :p. Den här gången klädde jag ut mig till katt och hade faktiskt riktigt roligt när jag målade kattnos och ögon med eyeliner. Festen var i gymlokalen i ett av studentresidensen, med dåliga högtalare, trevliga människor och öl i plastglas. Det var bra stämning och jag träffade många vänner och många spännande människor jag inte pratat med förut (som en framtida diplomat från Uzbekistan – jag visste knappt att det var ett land innan, en tjej från Moldavien och en jättetrevlig tjej från Kroatien som blivit lite kär i Saint-Etienne efter sitt Erasmusutbyte här och nu kommit tillbaka för att läsa en master också).

I lördags var jag hemma hos min kompis Alex som bjöd mig med flera på libanesisk mat. Vi åt kyckling med kryddigt ris och bönsalsa och det var jättegott. Förutom jag var det ett par från Mexico och en man från Kuba med hans franska fru där och eftersom varken mannen från Kuba eller mannen från Mexico pratade franska blev det väldigt mycket spanska. Efter all tid med de spanska studenterna börjar jag kunna fatta några ord på spanska, men oftast är det svårt att förstå mer än så. Någon gång i framtiden vill jag verkligen lära mig spanska. Jag börjar inse hur pass stort det är och det är många människor i världen som pratar spanska som enda språk.

Idag har jag varit på bio och såg Gone Girl med några vänner. En thriller med psykopatisk twist. Lite för läskig för mig egentligen, men spännande ändå.

När jag rabblar upp min vecka så här så inser jag att jag hunnit med mycket ändå. Trots det har jag i veckan känt att jag har haft mycket dötid och jag börjar dessutom längta lite efter rutinerna jag har i Sverige med tidiga morgnar och sammanhängande sömn. Jag har också en enorm lust att resa iväg och se något nytt, kanske att jag kommer iväg någonstans nästa helg. Den här veckan har jag inte kunnat hitta någon som vill göra en kort helgutflykt eftersom de flesta redan varit/var iväg på resa eller varit för  trötta.

Mitt humör har också varierat ovanligt mycket den här veckan. På kvällarna känner jag mig väldigt levande och njuter av att kunna få träffa så många spännande och olika människor. På dagarna har jag istället ofta känt mig rastlös och orkeslös på samma gång. En frustrerande kombination. Jag skulle behöva sova åtta timmar mer än en natt per vecka och jag skulle behöva fler långa samtal med någon jag känner väl och färre ögonblickskonversationer. Samtidigt är jag rädd för att inte hinna uppleva allt jag vill och jag vet att jag mår som bäst när jag har mycket aktiviteter.


Imorgon ska jag börja min placering på njurmedicinska avdelningen och på eftermiddagen ska jag äntligen få träna igen. På kvällen funderar jag på att gå på en föreläsning om Ebola och sedan besöka min granne Miriam och ta med mig några brownies dit. Jag skulle också vilja läsa lite om fotens anatomi, titta i min nya Paulo Coelho på franska, gå igenom en artikel och kanske laga mat. Istället skulle jag kanske må bättre av att bara lyssna på lugn musik och slappna av. Det är svårt att hitta balans mellan återhämtning och aktiviteter. Ändå tror jag att jag är bra mycket bättre på den balansen än vad jag var för några år sedan. Den här veckan ska jag verkligen försöka känna efter lite mer och anpassa mig efter vad jag orkar. Hur det kommer att gå? Fortsättning följer.

Från polisfesten i onsdags :)

Halloweenfesten. Ceyhun från Turkiet är blodtörstig vampyr.


Två personer jag inte känner :p, Amanda från Kanada, Alex som jag var hos i lördags och paketinslagna Cleo och Veronica :).


:D


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar