Den
här veckan har bara svischat förbi tycker jag. Idag är första morgonen på
kanske två veckor då jag vaknat upp och känt mig utsövd, annars har jag haft
aktiviteter till sent på kvällarna och gått upp tidigt för att åka till
sjukhuset på morgnarna. Och under mina lediga dagar har jag istället varit iväg
på fest och gått och lagt mig kl 5 på morgonen, dvs inte så mycket sömn då
heller. Men inatt har jag sovit över 10 timmar och nu dricker jag en kopp grönt
te och hoppas att min hals som börjat göra ont ska bli bättre.
Förra
helgen åkte jag, Hannah och Josefine (två tyska läkarstudenter) ut till bergen/landsbygden en bit utanför staden. Där vandrade vi några timmar och åt picknick på en äng.
Idylliskt ;).
På
kvällen träffade jag två andra kompisar och deras gäng, vilket var en blandning
av folk från Frankrike, Tunisien, Barcelona, Italien etc etc. Vi satt och
pratade på en pub, gick vidare till en kareokebar där vi dansade och sjöng till
töntig musik, vidare till en nattklubb, och runt kl fyra, strax innan jag var
på väg hem, hade jag ett långt samtal med en fransk kille om hans livshistoria,
drömmar och om hur man kan leva sitt liv så lyckligt som möjligt. Det jag
älskar med att vara här just nu är alla olika människor jag träffar varje dag.
Jag vet aldrig vem jag kommer prata med och eller vad jag kommer lära mig och
kvällar som i lördags känner jag mig väldigt levande.
På
söndagen däremot var jag mindre glad över att vara i Frankrike eftersom jag var
tvungen att gå upp sex timmar efter att jag somnat då de enda söndagsöppna
matbutikerna stänger kring lunch och jag inte hade någon frukost. Det är en av
sakerna här som kan göra mig frustrerad.
En
annan sak är de franska apoteken. Jag tycker att det är svårt att hitta det man
letar efter, ordningen är annorlunda i Sverige och det är inte skyltat, vilket
så klart inte är ett problem i sig, men i Sverige uppskattar jag att få leta
och läsa i fred, vilket inte har varit möjligt på de apotek jag klivit in i här
hittills. Häromveckan skulle köpa ett paket trosskydd och gick runt och letade
förvirrat i ett apotek utan att kunna hitta dem. En medelålders man som jobbade
där frågade vad jag letade efter och jag försökte förklara ”sanitetsartiklar”
på franska utan att kunna ordet. Han förstod inte när jag sa att jag letade
efter artiklar för kvinnor, inte när jag förklarade att jag letade efter
artiklar kvinnor använder en gång i månaden och inte när jag försökte visa hur
de ser ut med händerna. Innan varje ny runda med förklaringar från min sida
spenderade jag två minuter med att generat säga att jag helst letade själv och
att jag nog skulle hitta det jag sökte om jag fick leta ifred, men detta
ignorerades helt och jag vet inte hur länge jag stod där och försökte få honom
att förstå att det var bindor jag menade medan jag egentligen bara hade velat
sjunka igenom jorden och gå därifrån (detta eftersom resten av apoteket tittade
på med stort intresse och också försökte förstå vad det var jag letade efter).
Till slut fattade i alla fall apoteksinnehavaren och visade en undanskymd hylla
med sanitetsartiklar. Istället för att lämna mig ifred där (som jag bad om
snällt utan att någon lyssnade) började han förklara funktionen hos de olika
sanitetsartiklarna. Och när jag tog ett paket trosskydd hamnade jag i en helt
absurd diskussion där han envist hävdade att jag nog behövde köpa ett paket med
större bindor, och jag (dödligt generad och lite förbannad vid det här laget)
fick argumentera ytterligare en minut för att, jo, det här var det jag hade tänkt
köpa och nu vill jag betala, tack.
I torsdags
tänkte jag köpa ett nytt lipsyl och gick in på ett annat apotek och kom därifrån
femton minuter senare med ett dyrt läppbalsam som inte var det jag letat efter
från början, men då jag var trött och hungrig den dagen orkade jag inte riktigt
ta diskussionen om huruvida den produkten var optimal för mina läppar eller
inte utan betalade bara och köpte sedan ett billigt lipsyl på Yves Rocher dagen
efter. (Tyvärr upptäckte jag nämligen att det dyra var helt vitt och att jag
såg ut som om jag ätit stearinljus när jag använde det.)
Förutom
apoteken och administration (jag har besökt x antal myndighetsbyggnader de här
dagarna, nu för att försöka ordna med bostadsbidrag) så har Frankrike visat sig
från den ljusa sidan den här veckan. I måndags kväll var vi ett stort gäng som
var på en bar för att fira Josephines födelsedag och det var en jätterolig
kväll. I tisdags åt jag sushi med ett gäng tjejkompisar och i onsdags var jag
på pubkväll som slutade på en nattklubb och dans till sent. På torsdagen var
jag ledig från sjukhuset eftersom jag bestämt med praktikansvarig att jag går på
sjukhuset hela måndagarna (normalt är praktiken här bara på förmiddagarna) och
då är ledig varje torsdag. Från och med nästa torsdag kommer jag nämligen ha
kurser i franska på torsdagar och kan inte vara på sjukhuset då.
Praktiken
känns bättre och bättre. Två till tre av dagarna kan jag gå med en
specialistläkare på mottagning och där lär jag mig oftast mycket. Jag förstår
mycket mer av franskan den här veckan och jag kan hänga med i
läkar-patientsamtalen vilket känns jättebra.
En
normal vardag här börjar jag på sjukhuset klockan nio, går på praktik till
klockan ett, äter gratis lunch på sjukhuset och åker sedan hem. På
eftermiddagen vilar/äter/tränar jag och på kvällen gör jag något socialt. Jag
pluggar på spårvagnen till och från sjukhuset och någon eftermiddag om jag
känner mig motiverad.
Då
och då vaknar gamla, ambitiösa, Helena upp och talar om för mig att det inte är
okej att lägga så mycket tid på att äta croissanter, prata franska med främlingar
och läsa romaner i parker och att jag istället borde plugga mer. Men jag tror
att det är precis det här jag behöver efter så många år med mycket plugg. Jag
vet att jag lär mig en hel del på sjukhuset här också och att jag har hela
livet på mig att lära mig det jag behöver.
Jag
vet också att jag behöver må bra och det känns väldigt bra att prioritera saker
som gör mig glad. Jag vet hur man gör när man driver sig själv hårt och ger
allt för att nå ett mål. Däremot är jag inte lika bra på att stanna upp och
njuta av dagen (det är nog något som är svårt för många, och kanske extra svårt
om man kommer från ett land som Sverige).
Idag
hade jag tänkt ta en joggingtur, läsa i min franska roman, kolla lite på
armbågens ortopediska skador (för att jag faktiskt vill och är nyfiken) och leta
rätt på en fest till kvällen.
Först
ska jag ta en till kopp te, en bit av den solmogna galiamelonen jag köpte igår och
lyssna på ”Beautiful day” med U2.
Från vandringen i lördags |
Att gå i den franska landbygden känns lite som att vara med i filmen "Chocolat". Vi gick förbi hus som det här och franska mormödrar som plockade kryddor i sina köksträdgårdar. |
Hannah och Josefine |
Från pubkvällen i måndags :) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar