lördag 13 september 2014

Veckonytt

Den här veckan har bara svischat förbi tycker jag. Idag är första morgonen på kanske två veckor då jag vaknat upp och känt mig utsövd, annars har jag haft aktiviteter till sent på kvällarna och gått upp tidigt för att åka till sjukhuset på morgnarna. Och under mina lediga dagar har jag istället varit iväg på fest och gått och lagt mig kl 5 på morgonen, dvs inte så mycket sömn då heller. Men inatt har jag sovit över 10 timmar och nu dricker jag en kopp grönt te och hoppas att min hals som börjat göra ont ska bli bättre.

Förra helgen åkte jag, Hannah och Josefine (två tyska läkarstudenter) ut till bergen/landsbygden en bit utanför staden. Där vandrade vi några timmar och åt picknick på en äng. Idylliskt ;).

På kvällen träffade jag två andra kompisar och deras gäng, vilket var en blandning av folk från Frankrike, Tunisien, Barcelona, Italien etc etc. Vi satt och pratade på en pub, gick vidare till en kareokebar där vi dansade och sjöng till töntig musik, vidare till en nattklubb, och runt kl fyra, strax innan jag var på väg hem, hade jag ett långt samtal med en fransk kille om hans livshistoria, drömmar och om hur man kan leva sitt liv så lyckligt som möjligt. Det jag älskar med att vara här just nu är alla olika människor jag träffar varje dag. Jag vet aldrig vem jag kommer prata med och eller vad jag kommer lära mig och kvällar som i lördags känner jag mig väldigt levande.

På söndagen däremot var jag mindre glad över att vara i Frankrike eftersom jag var tvungen att gå upp sex timmar efter att jag somnat då de enda söndagsöppna matbutikerna stänger kring lunch och jag inte hade någon frukost. Det är en av sakerna här som kan göra mig frustrerad.

En annan sak är de franska apoteken. Jag tycker att det är svårt att hitta det man letar efter, ordningen är annorlunda i Sverige och det är inte skyltat, vilket så klart inte är ett problem i sig, men i Sverige uppskattar jag att få leta och läsa i fred, vilket inte har varit möjligt på de apotek jag klivit in i här hittills. Häromveckan skulle köpa ett paket trosskydd och gick runt och letade förvirrat i ett apotek utan att kunna hitta dem. En medelålders man som jobbade där frågade vad jag letade efter och jag försökte förklara ”sanitetsartiklar” på franska utan att kunna ordet. Han förstod inte när jag sa att jag letade efter artiklar för kvinnor, inte när jag förklarade att jag letade efter artiklar kvinnor använder en gång i månaden och inte när jag försökte visa hur de ser ut med händerna. Innan varje ny runda med förklaringar från min sida spenderade jag två minuter med att generat säga att jag helst letade själv och att jag nog skulle hitta det jag sökte om jag fick leta ifred, men detta ignorerades helt och jag vet inte hur länge jag stod där och försökte få honom att förstå att det var bindor jag menade medan jag egentligen bara hade velat sjunka igenom jorden och gå därifrån (detta eftersom resten av apoteket tittade på med stort intresse och också försökte förstå vad det var jag letade efter). Till slut fattade i alla fall apoteksinnehavaren och visade en undanskymd hylla med sanitetsartiklar. Istället för att lämna mig ifred där (som jag bad om snällt utan att någon lyssnade) började han förklara funktionen hos de olika sanitetsartiklarna. Och när jag tog ett paket trosskydd hamnade jag i en helt absurd diskussion där han envist hävdade att jag nog behövde köpa ett paket med större bindor, och jag (dödligt generad och lite förbannad vid det här laget) fick argumentera ytterligare en minut för att, jo, det här var det jag hade tänkt köpa och nu vill jag betala, tack.

I torsdags tänkte jag köpa ett nytt lipsyl och gick in på ett annat apotek och kom därifrån femton minuter senare med ett dyrt läppbalsam som inte var det jag letat efter från början, men då jag var trött och hungrig den dagen orkade jag inte riktigt ta diskussionen om huruvida den produkten var optimal för mina läppar eller inte utan betalade bara och köpte sedan ett billigt lipsyl på Yves Rocher dagen efter. (Tyvärr upptäckte jag nämligen att det dyra var helt vitt och att jag såg ut som om jag ätit stearinljus när jag använde det.)

Förutom apoteken och administration (jag har besökt x antal myndighetsbyggnader de här dagarna, nu för att försöka ordna med bostadsbidrag) så har Frankrike visat sig från den ljusa sidan den här veckan. I måndags kväll var vi ett stort gäng som var på en bar för att fira Josephines födelsedag och det var en jätterolig kväll. I tisdags åt jag sushi med ett gäng tjejkompisar och i onsdags var jag på pubkväll som slutade på en nattklubb och dans till sent. På torsdagen var jag ledig från sjukhuset eftersom jag bestämt med praktikansvarig att jag går på sjukhuset hela måndagarna (normalt är praktiken här bara på förmiddagarna) och då är ledig varje torsdag. Från och med nästa torsdag kommer jag nämligen ha kurser i franska på torsdagar och kan inte vara på sjukhuset då.

Praktiken känns bättre och bättre. Två till tre av dagarna kan jag gå med en specialistläkare på mottagning och där lär jag mig oftast mycket. Jag förstår mycket mer av franskan den här veckan och jag kan hänga med i läkar-patientsamtalen vilket känns jättebra.

En normal vardag här börjar jag på sjukhuset klockan nio, går på praktik till klockan ett, äter gratis lunch på sjukhuset och åker sedan hem. På eftermiddagen vilar/äter/tränar jag och på kvällen gör jag något socialt. Jag pluggar på spårvagnen till och från sjukhuset och någon eftermiddag om jag känner mig motiverad.

Då och då vaknar gamla, ambitiösa, Helena upp och talar om för mig att det inte är okej att lägga så mycket tid på att äta croissanter, prata franska med främlingar och läsa romaner i parker och att jag istället borde plugga mer. Men jag tror att det är precis det här jag behöver efter så många år med mycket plugg. Jag vet att jag lär mig en hel del på sjukhuset här också och att jag har hela livet på mig att lära mig det jag behöver.

Jag vet också att jag behöver må bra och det känns väldigt bra att prioritera saker som gör mig glad. Jag vet hur man gör när man driver sig själv hårt och ger allt för att nå ett mål. Däremot är jag inte lika bra på att stanna upp och njuta av dagen (det är nog något som är svårt för många, och kanske extra svårt om man kommer från ett land som Sverige).

Idag hade jag tänkt ta en joggingtur, läsa i min franska roman, kolla lite på armbågens ortopediska skador (för att jag faktiskt vill och är nyfiken) och leta rätt på en fest till kvällen.

Först ska jag ta en till kopp te, en bit av den solmogna galiamelonen jag köpte igår och lyssna på ”Beautiful day” med U2.


Från vandringen i lördags

Att gå i den franska landbygden känns lite som att vara med i filmen "Chocolat". Vi gick förbi hus som det här och franska mormödrar som plockade kryddor i sina köksträdgårdar.

Hannah och Josefine





Från pubkvällen i måndags :)







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar