Meningen med livet

En dag förra hösten började jag fundera vad som egentligen är meningen med livet. Väldigt filosofiskt och flummigt på ett sätt, men jag insåg helt enkelt att jag inte hade någon aning.

Jag började fundera på vad det var för mening med att plugga. Med att bli läkare. Med att träna och äta bra. Med att gå upp på morgonen. Med att träffa vänner. Med att leva.

Det var verkligen inte på ett depressivt sätt. Jag var helt övertygad om att jag ville leva, gå upp på morgonen och möta en ny dag. Jag började bara undra varför. Vad det skulle leda till, vad som var poängen helt enkelt.

Det kanske är en konstig sak att fundera på, men när jag väl hade börjat hade jag svårt att sluta. Visst, jag visste att jag t ex ville plugga för att jag ville lära mig mer och bli en bättre läkare och så småningom kunna hjälpa andra, men det räckte ändå inte som svar. Jag tyckte fortfarande inte att det räckte som svar på frågan ”Vad är poängen med mitt liv? Vad är det jag ska uppnå?”

Jag försökte hitta ett ”därför att” genom att googla och hittade massor olika åsikter så som att det inte finns någon mening, att meningen är att fortplanta sig, att ha en livsuppgift/ett kall, att utöva en religion, att var och en skapar sig en egen mening etc etc. Fortfarande kunde jag inte hitta ett svar på varför jag skulle leva.

Jag mejlade studentprästen vi har på mitt universitet (jag hade som sagt svårt att släppa det här :p), jag är direkt inte religiös men jag tänkte att om det är någon som borde ha koll på det här så är det väl en präst. Vi hade ett jättebra samtal om mycket jag tänkt på, men jag fick fortfarande inget riktigt bra svar. Däremot började jag till slut känna att det var okej att inte veta och jag lät det vila.

Idag, nästan ett år senare, insåg jag plötsligt att jag hade hittat det.

För mig är meningen med livet att verkligen leva. Det är blunda och humma av välbehag när jag äter en nybakad croissant. Det är att verkligen lyssna på någon utan att döma eller tänka på vad jag ska säga som svar när personen slutat prata. Det är att känna ilska, glädje eller sorg i hela kroppen istället för att förtränga känslorna. Det är att se saker på riktigt och inte bara passera i jakten på att uppfylla ”vardags-måstena”.

Jag kan bygga ett meningsfullt liv genom att välja att leva ett liv fullt med saker jag vill göra. Jag väljer att följa mitt hjärta och alltid försöka känna vad det säger, även när det gör otroligt ont. Jag väljer att tro på mina drömmar och att ifrågasätta de inbillade måstena som får mig att må sämre.

Jag väljer att leva. Det är det som ger det en mening.

”Det finns två sätt att leva att leva sitt liv. Det ena att leva som att ingenting är ett mirakel. Det andra är att leva som att allting är ett mirakel.”
Albert Einstein

Jardin des plantes – Saint-Etienne