Jag blev lite förälskad i
Ystad när jag klev av tåget i torsdags. Det är en liten stad som ligger vid
havet och som är full med söta små hus, gränder och rosor. Jag kunde gå runt
och titta lite igår morse, men annars känns det som jag bara har varit på
sjukhuset eller sovit (för lite).
Oftast behöver jag gå
hemifrån strax efter sex och kommer hem runt kl tio på kvällarna. Jag har
aldrig jobbat så intensivt tidigare och det är tufft. Det är lätt att bli
gnällig och jag hatar att känna mig sådan. Det har varit tufft att hoppa in ny
på en avdelning utan några introduktionspass och då jobba 14-timmarspass.
Och dessutom håller jag på att bli galen på min pollenallergi som höll mig
vaken halva natten idag. Just nu sitter jag uppkrupen på tåget med pollenröd
näsa och känner mig, jag vet inte, butter tror jag.
Men jag tänker att det är
okej. Vissa dagar måste man bara få vara som man är. Jag tror att jag har svårt
att acceptera dagar då jag inte alls känner mig trevlig eller social, men det
är ju ett jättekonstigt krav att ställa på sig själv. Är man trött så är man.
Jag trivs i alla fall på
jobbet och man lär sig så mycket som undersköterska. Det är fint att få finnas
där för människorna man möter och lyxigt att ha tid att kunna hjälpa dem med
maten och lyssna på saker de har varit med om. Många av patienterna jag mött i
helgen har varit så tacksamma över den hjälp de fått och kunnat bli glad för
små saker trots att de ligger på sjukhus och i vissa fall är väldigt sjuka.
”Vad du ser glad ut” log jag åt en mycket sjuk gammal kvinna igår ”Ja, jag har
då inget att vara ledsen över” log hon tillbaka med glittrande ögon.
Det tar tid att skriva
idag. Det känns som att jag inte har så mycket vettigt att komma med. Jag
känner mig besviken på mig själv för att jag är gnällig när jag borde vara glad
över att jag fått ett jobb som gör att jag kommer ha råd att resa och när jag
idag faktiskt är ledig och borde ta vara på dagen bättre. Jag vet inte vad jag
har för förväntningar på mig själv egentligen. Jag tror jag önskar att jag hela
tiden kunde vara glad och positiv. Särskilt när jag är på en ny arbetsplats och
måste göra ett bra intryck. Jag har bett och ursäkt och tackat så mycket den här
helgen. Utav någon anledning har jag dåligt samvete över att jag inte kan alla
rutiner lika bra som de andra anställda och jag orolig för att jag inte ska
göra ett lika bra jobb som de som jobbat länge och bara jobbar ett pass per
dag. Jag vill att folk ska tycka att jag gör ett bra jobb och jag vill att de
ska gilla mig. Jag förstår inte varför jag är så fixerad vid det. Det kanske kan bli den här veckans projekt,
att lära sig vara nöjd med det jag faktiskt gör och bry mig mer om att jag ska
gilla att leva mitt liv och mindre om vad andra tycker.
Nu har jag fått flytta över
från tåget till en buss som ska upp till Linköping. Det är tågstrejk och tåget
jag skulle ta norrut går inte idag. Istället sitter vi på en buss utan el och
internet, som har ”åtminstone fem timmar” kvar till Linköping. Min näsa rinner
hela tiden och jag har ingen mat med mig. Och nu satte busschaffören på en
cover av ”Free fallin’” med en sångare som låter som att han är förstoppad. Haha, det finns nog inte så mycket annat att
göra än att vara butter ett tag till ;).
 |
| Rosor och vacker byggnad i Ystad |
 |
| Jag hade ledigt igår morse och tog en promenad till hamnen :) |
 |
| Hav <3 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar