Resfeber: Grenoble

Idag har jag haft en toppendag! Jag besökte Grenoble och har hunnit uppleva mycket.

Imorse vaknade jag efter fem timmars sömn och gjorde mig i ordning för att åka till Grenoble med ett par kompisar. De hade kommit hem senare än mig igår och när jag åt frukost smsade de att de inte orkade ta sig upp i tid för att hinna med morgontåget. Alltså hade jag inget resesällskap och undrade om jag skulle känna mig ensam på utflykt själv. Men å andra sidan hade jag redan druckit mitt kaffe och ville gärna åka så det gjorde jag.

Grenoble ligger 2,5 timme från Saint-Etienne med tåg och jag kom fram kl 11.30. Tågresan dit var vacker med Alperna och gröna skogar utanför fönstret. Framme på stationen träffade jag ett gulligt par från Grenoble som visade mig vägen till stadskärnan och önskade mig lycka till med dagen och resten av tiden i Frankrike.

Efter att ha ätit och vandrat runt i staden lite besökte jag la Bastille! På en 500 meter hög höjd ligger krigsfortet la Bastille och därifrån kan man se ut över hela Grenoble. För att ta sig upp dit åker man linbana i små bubbleliknade glasburar. Det var så vackert att glida över Grenoble och se hur Alperna ramade in staden i utkanterna.

Jag delade glasbubbla med en kvinna som hette Maria, en astronom från Madrid. Hon forskar om hur planeter i andra solsystem bildas och har rest väldigt mycket i sitt jobb. Medan vi gick runt i krigsfortet berättade hon om tiden hon bott i Holland, hur det var att bo i Liverpool som hon gjorde nu och om mannen hon precis gift sig med. Vi pratade om resor, att vara ny i ett land, det svåra att hålla koll på flera språk samtidigt och framtidsdrömmar. Ni vet sådana där ögonblick då man plötsligt blir väldigt medveten om allt i sin omgivning och tiden stannar upp lite? När jag stod och pratade med Maria om hennes liv och samtidigt kände vinden i mitt hår och såg de snötäckta bergen sträcka sig mot himlen fick jag ett sådant ögonblick och kände mig väldigt lycklig och tacksam för att jag åkt iväg till Grenoble ändå, på egen hand.

Därefter gick hon på en promenad i bergen och jag besökte museerna som fanns inne i fortet. Det första var en modern konstutställning som jag inte förstod alls. Temat var ”13 olika sätt att betrakta en koltrast” och själva utställningen bestod av sju svartvita bilder utspridda i olika rum. Bilderna föreställde inget särskilt (en kaffekopp, en halv människa, en regnskur osv) och inte var det några fåglar på dem heller… :p. Förvirrad och med en känsla av att vara kulturellt obildad gick jag därifrån och satsade istället på det mer konkreta krigsmuseet som låg bredvid. Där gick man från rum till rum med hörlurar och lyssnade på historierna om de olika arméerna som har tjänstgjort eller som tjänstgör nu i de franska bergen. Utställningen började med berättelser om Hannibal och Napeolon och slutade med korta intervjuer med nutida franska bergssoldater som berättade om sin träning i alperna och sina tjänstgöringar utomlands. I receptionen innan jag gick in träffade jag en kille från Rumänien som tjänstgjorde som soldat i främlingslegionen. Han var placerad i Grenoble i två veckor för att bland annat jobba på krigsmuseet. Han följde med mig runt och berättade bland annat om sin tjänstgöring i franska Guyana där han jobbat med att spåra guldsmugglare vid brazilianska gränsen, väldigt spännande. Mot slutet ville han bjuda ut mig på fika/middag men jag tackade artigt nej.

Efter en kort promenad tog jag glasbubblorna ner igen och letade rätt på ett kafé inne i staden i väntan på min hemresa. Där köpte jag en himmelskt god nöt- och chokladbrownie och en kopp grönt te. Jag läste min nyinköpta bok och pratade med den äldre kvinnan vid bordet bredvid som jobbade som dagisfröken i Montpellier och varit i Grenoble för att hälsa på sin mamma.

Jag samåkte hem i bil. Här, och i många andra europeiska länder, finns det en internetsida där folk som ska åka bil mellan olika städer och har lediga platser kan sälja dem till andra som vill åka med. Ett jättebra system då det är både snabbare, smidigare och mycket trevligare att åka bil ihop med andra istället för att ta tåg. När jag valde resa valde jag för säkerhets skull att åka med en 22-årig tjej som pluggade i Saint-Etienne. Harmonie, som föraren hette, pluggade osteopati och vi pratade mycket om vad man gör som osteopat och om hur läkare och osteopater samarbetar i Frankrike. Deras utbildning är 5 år lång och de behöver lära sig mycket medicin för att veta vilka patienter de ska skicka till läkare istället för att behandla. Det var en spännande diskussion eftersom jag i princip inte vet någonting alls om osteopati. Mycket av deras synsätt krockar med mitt sätt att se på kroppen men jag tänker ändå att det är jätteviktigt att höra mer om hur de med flera tänker istället för att bara anta att mitt sätt att tänka är det som stämmer. Med i bilen var även en kille vars bror konstruerade tv-spel och precis hade tävlat i att under 48 timmar skapa ett så bra spel som möjligt. Tillsammans med astronom, främlingslegionsoldat och osteopat var tv-spelsskapare det fjärde yrket jag knappt visste någonting om innan idag och det känns verkligen som att min världsbild blivit lite större.

Nu ska jag alldeles strax sova och ladda inför en måndag på sjukhuset. Jag ser fram emot den här veckan och ska göra mitt bästa för att njuta så mycket som möjligt av den näst sista veckan här. Jag bokade flygbiljetter igår och kommer hem till Sverige den första december. Det känns mest surrealistiskt just nu. Som om att jag är på väg att vakna upp ur en dröm jag levt i de senaste tre månaderna för att komma tillbaka till den riktiga världen igen. Det ska bli roligt att träffa alla igen och till dess ska jag göra mitt bästa för att göra de sista dagarna här riktigt minnesvärda.