Lycka

“Most people are about as happy as they make up their minds to be.”

Abraham Lincoln

Ibland är det lika lätt att vara lycklig som det är att andas. Ibland finns det inget annat man kan vara eller göra.

Men så ibland, eller kanske oftare, glömmer man bort hur lätt det kan vara att låta lyckan få finnas där. Man glömmer bort hur det känns när magen är varm av glädje och man glömmer bort hur det känns att få le, åt ingenting särskilt eller åt allt man ser.

Jag har lättare för att vara lycklig när jag är ute och reser, lär mig något nytt eller pratar med människor jag älskar. Däremot tycker jag att det kan bli så svårt i stunder som de här, då jag är själv i min lägenhet.

Mina två största fiender är oro och rädsla för att vara ensam. Det är fiender jag känner väl vid det här laget och jag har blivit väldigt mycket bättre på att hantera dem. Jag vet att oro över hur saker ska ordna sig framöver aldrig gör så att framtiden blir bättre och alltid förtar det vackra just nu. Jag har till slut förstått att allting alltid ordnar sig och den insikten har fått mig att må så mycket bättre.

Ändå har jag fortfarande stunder som tidigare ikväll, då jag kommer hem till en tom lägenhet och känner mig ensam och stressad över allt som behövs göras. (Jag ska hyra ut min lägenhet från och med den här helgen och åka iväg på en utbytestermin till Frankrike veckan efter. Och även om jag egentligen vet att det praktiska kommer lösa sig efter hand finns det fortfarande stunder då jag försöker ha koll på allt, även det jag inte kan kontrollera.)

Ikväll satte jag mig på golvet en stund och lät känslorna skölja över mig. Känslan av att vara ensam var så ologisk eftersom jag spenderat hela dagen med vänner och dessutom visste att jag närsomhelst kunde ringa min familj eller vänner och be dem om sällskap. Samtidigt tror jag att ensamhet aldrig är känsla som stämmer överens med verkligheten.

Jag insåg i alla fall när jag satt där på golvet att jag faktiskt inte ville ringa någon. Ikväll ville jag kunna vara lycklig på eget hand och trivas i mitt eget sällskap. Jag tänkte att jag skulle vända situationen från att handla om allt jag måste/borde göra till att istället handla om det jag ville göra för att få mig själv att må bra. Så jag reste mig upp igen och satte på musik jag tycker om. Jag tände ljus, hällde upp ett glas rött vin och började laga middag.

Jag tror att jag blev lycklig igen sekunden jag reste mig från golvet, och känslan håller fortfarande i sig.

Det är så viktigt att få känna sig viktig och älskad. Och även om man söker det hos andra så tror jag egentligen att den bekräftelse vi behöver allra mest är den från oss själva.

Jag tänker att man är ansvarig för sin egen lycka. Det är en jobbig tanke dagar då jag är olycklig och tycker att det är världens fel. Men det är också en häftig tanke eftersom det innebär att jag själv alltid kan välja att må bra, oavsett omständigheterna.