De första dagarna i Sainté

Nu är det dag fem i Saint-Etienne och jag börjar känna mig lite mer hemma om än inte helt.

Den här veckan har jag en introduktionskurs på universitet. Det ska vara som en förberedelse för utbytesstudenter som ska plugga på universitetet och varje dag har vi en halvdag i klassrummet och en halvdag då vi gör någon aktivitet. Det känns lite som att vara tillbaka på svenska högstadiet igen under lektionerna. Vi sitter i ett klassrum och har en väldigt bra lärare som involverar oss i diskussioner och redovisningar etc. Vi säger hennes förnamn (Franҫoise) och stämningen är avslappnad och informell (inte som de övriga universitetsstudierna här med andra ord). Eftersom det är så mycket som är nytt här så är det väldigt skönt att börja terminen på det här sättet. Det är skönt att ha fasta rutiner och få en grupp människor man träffar varje dag och med oss går Franҫoise bland annat igenom hur man gör bra anteckningar på franska (med förkortningar etc) och hur universitetssystemet ser ut.

Aktiviteterna hittills har varit en slags statsvandring och en eftermiddag då vi lärde oss boule (som väntat med mitt bollsinne hamnade alla mina klot några meter fel åt det ena eller andra hållet, men det var rätt trevligt ändå :p). Idag ska vi på pubkväll. Här i Sainté (förkortningen för Saint-Etienne, fransmännen förkortar allt :p) har de varje onsdag pubkvällar för utbytesstudenter och nyfikna lokalbor. På lördag ska jag gå ut med nyfunna vänner här och på söndag kanske vi ska på marknad.

Det är lustigt, när jag skriver det här inser jag hur pass trygg och skyddad tillvaro jag har här ändå. Det har verkligen inte känts så under dagarna nämligen, men den här veckan har jag nog stressad upp mig för mycket i onödan.

Vi har till exempelvis ett berg med administration att göra (inskrivning till universitetet, franskt bostadsbidrag, franskt bankkonto, fransk försäkring, information till vårt universitet hemma, studieförsäkran, administration hos boendet, franskt SIM-kort etc) och de flesta sakerna att fixa kräver i genomsnitt tre andra dokument, ifyllande av långa blanketter på invecklad franska och diverse turer mellan myndigheter. Jag skulle t ex ansöka om bostadsbidrag och fick reda på att jag först behövde ett bankkonto. Jag gick till banken för att öppna ett konto och fick där reda på att jag då behöver boka in en tid och att den närmast möjliga är nästa onsdag. Jag fick också reda på att jag behöver vara inskriven på universitet för att kunna ordna ett konto. Jag har nästan ordnat fram alla dokument som behöver för att kunna klara av inskrivningen på universitet, men fick idag reda på att jag behöver en ansvarsförsäkring också. Jag gick till försäkringskontoret för att ordna det men fick där reda på att de stängt kassan för dagen (det gör de tydligen tre timmar innan resten av kontoret stänger) men att jag var välkommen imorn…

Liknande historier har det varit för varje sak jag har försökt fixa (inklusive SIM-kortet som tog fyra besök i olika butiker innan det var fixat pga olika problem i butikerna). Så fransk administration får mig att se lite rött just nu ;).

Med mig i kriget mot den franska administrationen (för att överdriva lite) har jag i alla fall Alexandra, min granne och kompis här. Hon är från Tyskland och ska plugga ekonomi här. Hon älskar mango, tycker inte om öl och älskar att gå ut och dansa – vi har en del likheter med andra ord :p. Hon har en balkong i anslutning till sin lägenhet och igår satt vi där och såg ut över Saint-Etienne. Vi lyssnade på musik, åt hembakta kakor från hennes familj och satt tysta och bara myste över att vara här. Det var fint :).

Förutom igår har jag inte haft så många stunder här då jag känt mig helt avslappnad och tillfreds. Istället har jag den här veckan varit stressad över mycket och hela tiden haft mentala att-göra-listor i huvudet. Jag blir frustrerad på mig själv när jag gör så, speciellt med tanke på att jag egentligen inte har någonting att oroa mig över (till och med administrationen är ju egentligen inget riktigt problem och jag vet att det kommer ordna upp sig med det).

Kombinationen av att jag inte hittar här, inte har hunnit få riktigt nära vänner än, inte kan språket perfekt och inte förstår mig på hur allt funkar här gör att jag känner att jag inte riktigt har kontroll över saker och ting. Jag tror att jag försöker få tillbaka känslan av kontroll genom att försöka ta itu med alla problem på en gång och det är inte konstigt att jag istället för att må bättre av det bara blir stressad och utmattad. För att jag ska kunna må riktigt bra här behöver jag nog istället inse att jag inte kan förändra något genom att stressa upp mig och att jag kommer känna mig mer och mer hemma här för varje dag, men att jag måste ge det tid. Och för övrigt är det här kontrollbehovet jag har ibland en ovana som jag i alla fall vill bli av med, så jag kan lika gärna börja nu :p.

Det är förresten inte sant att jag inte haft några stunder då jag känt mig helt tillfreds här, nu börjar det ploppa upp många fina minnen från den här veckan. Under de här dagarna har jag träffat så många fantastiska människor, som alla är nyfikna, hjälpsamma och skrattar mycket.

Jag ser verkligen fram emot pubkvällen ikväll, och imorn då vi ska ha picknick, och i övermorn och…

                                                                                                                               

Det känns som att det redan börjat vända och att det bara blir roligare och roligare. Jag ser fram emot att kunna prata franska obehindrat och ha ett stort kontaktnät här, men jag tror också att vägen dit kommer bli riktigt bra.

Min lägenhet. Sängen är enorm och jag kan nästan sova på tvären :p

En bild från i söndags då det var nästan tomt på gatorna. Många fransmän har semester nu och börjar komma tillbaka de kommande veckorna.

Boule, eller pétanque som det heter här.