De första dagarna i Sainté

Nu är det dag fem i Saint-Etienne och jag börjar känna mig lite mer hemma om än inte helt.

Den här veckan har jag en introduktionskurs på universitet. Det ska vara som en förberedelse för utbytesstudenter som ska plugga på universitetet och varje dag har vi en halvdag i klassrummet och en halvdag då vi gör någon aktivitet. Det känns lite som att vara tillbaka på svenska högstadiet igen under lektionerna. Vi sitter i ett klassrum och har en väldigt bra lärare som involverar oss i diskussioner och redovisningar etc. Vi säger hennes förnamn (Franҫoise) och stämningen är avslappnad och informell (inte som de övriga universitetsstudierna här med andra ord). Eftersom det är så mycket som är nytt här så är det väldigt skönt att börja terminen på det här sättet. Det är skönt att ha fasta rutiner och få en grupp människor man träffar varje dag och med oss går Franҫoise bland annat igenom hur man gör bra anteckningar på franska (med förkortningar etc) och hur universitetssystemet ser ut.

Aktiviteterna hittills har varit en slags statsvandring och en eftermiddag då vi lärde oss boule (som väntat med mitt bollsinne hamnade alla mina klot några meter fel åt det ena eller andra hållet, men det var rätt trevligt ändå :p). Idag ska vi på pubkväll. Här i Sainté (förkortningen för Saint-Etienne, fransmännen förkortar allt :p) har de varje onsdag pubkvällar för utbytesstudenter och nyfikna lokalbor. På lördag ska jag gå ut med nyfunna vänner här och på söndag kanske vi ska på marknad.

Det är lustigt, när jag skriver det här inser jag hur pass trygg och skyddad tillvaro jag har här ändå. Det har verkligen inte känts så under dagarna nämligen, men den här veckan har jag nog stressad upp mig för mycket i onödan.

Vi har till exempelvis ett berg med administration att göra (inskrivning till universitetet, franskt bostadsbidrag, franskt bankkonto, fransk försäkring, information till vårt universitet hemma, studieförsäkran, administration hos boendet, franskt SIM-kort etc) och de flesta sakerna att fixa kräver i genomsnitt tre andra dokument, ifyllande av långa blanketter på invecklad franska och diverse turer mellan myndigheter. Jag skulle t ex ansöka om bostadsbidrag och fick reda på att jag först behövde ett bankkonto. Jag gick till banken för att öppna ett konto och fick där reda på att jag då behöver boka in en tid och att den närmast möjliga är nästa onsdag. Jag fick också reda på att jag behöver vara inskriven på universitet för att kunna ordna ett konto. Jag har nästan ordnat fram alla dokument som behöver för att kunna klara av inskrivningen på universitet, men fick idag reda på att jag behöver en ansvarsförsäkring också. Jag gick till försäkringskontoret för att ordna det men fick där reda på att de stängt kassan för dagen (det gör de tydligen tre timmar innan resten av kontoret stänger) men att jag var välkommen imorn…

Liknande historier har det varit för varje sak jag har försökt fixa (inklusive SIM-kortet som tog fyra besök i olika butiker innan det var fixat pga olika problem i butikerna). Så fransk administration får mig att se lite rött just nu ;).

Med mig i kriget mot den franska administrationen (för att överdriva lite) har jag i alla fall Alexandra, min granne och kompis här. Hon är från Tyskland och ska plugga ekonomi här. Hon älskar mango, tycker inte om öl och älskar att gå ut och dansa – vi har en del likheter med andra ord :p. Hon har en balkong i anslutning till sin lägenhet och igår satt vi där och såg ut över Saint-Etienne. Vi lyssnade på musik, åt hembakta kakor från hennes familj och satt tysta och bara myste över att vara här. Det var fint :).

Förutom igår har jag inte haft så många stunder här då jag känt mig helt avslappnad och tillfreds. Istället har jag den här veckan varit stressad över mycket och hela tiden haft mentala att-göra-listor i huvudet. Jag blir frustrerad på mig själv när jag gör så, speciellt med tanke på att jag egentligen inte har någonting att oroa mig över (till och med administrationen är ju egentligen inget riktigt problem och jag vet att det kommer ordna upp sig med det).

Kombinationen av att jag inte hittar här, inte har hunnit få riktigt nära vänner än, inte kan språket perfekt och inte förstår mig på hur allt funkar här gör att jag känner att jag inte riktigt har kontroll över saker och ting. Jag tror att jag försöker få tillbaka känslan av kontroll genom att försöka ta itu med alla problem på en gång och det är inte konstigt att jag istället för att må bättre av det bara blir stressad och utmattad. För att jag ska kunna må riktigt bra här behöver jag nog istället inse att jag inte kan förändra något genom att stressa upp mig och att jag kommer känna mig mer och mer hemma här för varje dag, men att jag måste ge det tid. Och för övrigt är det här kontrollbehovet jag har ibland en ovana som jag i alla fall vill bli av med, så jag kan lika gärna börja nu :p.

Det är förresten inte sant att jag inte haft några stunder då jag känt mig helt tillfreds här, nu börjar det ploppa upp många fina minnen från den här veckan. Under de här dagarna har jag träffat så många fantastiska människor, som alla är nyfikna, hjälpsamma och skrattar mycket.

Jag ser verkligen fram emot pubkvällen ikväll, och imorn då vi ska ha picknick, och i övermorn och…

                                                                                                                               

Det känns som att det redan börjat vända och att det bara blir roligare och roligare. Jag ser fram emot att kunna prata franska obehindrat och ha ett stort kontaktnät här, men jag tror också att vägen dit kommer bli riktigt bra.

Min lägenhet. Sängen är enorm och jag kan nästan sova på tvären :p

En bild från i söndags då det var nästan tomt på gatorna. Många fransmän har semester nu och börjar komma tillbaka de kommande veckorna.

Boule, eller pétanque som det heter här.

Framme i Saint-Etienne

Nu har jag kommit fram till Saint-Etienne, staden där jag ska bo de närmsta 13 veckorna.
 
Dagen igår var en lång resedag som började efter mindre än tre timmars nattsömn då jag varit på en jättemysig avskedsmiddag med vänner kvällen innan och kommit hem sent.

Den fortsatte med skjuts till Skavsta, flyg till Marseille, buss till Aix-en-Provence, tåg till Lyon, tåg till Saint-Etienne och till sist spårvagn till lägenheten. När jag kommit fram gick jag iväg och handlade mat, åt middag på McDonald's och somnade gott när jag kom hem igen, runt kl 23.

Dagen igår var riktigt mysig eftersom jag hela tiden träffade fina människor som hjälpte mig köpa biljetter, hitta rätt etc etc. Jag älskar att höra alla prata franska och hela dagen igår kändes det verkligen att jag var ute på äventyr och  upptäckte nya saker.

När jag vaknade idag kände jag mig väldigt ensam istället. Allting har söndagsstängt här idag, och jag har inget internet då jag inte kunnat köpa franskt SIM-kort till mobilen än och inte heller fått lösenordet till internet på mitt rum än (det kan jag nog få imorn och nu sitter jag i alla fall på ett internetcafé som faktiskt har öppet idag trots att det är söndag :) ). Imorse kändes det som att jag inte hade någon att prata med (vilket i  och för sig är sant utan internet i en söndagsstängd stad innan universitetskursen jag ska gå på har börjat :p) men känslan av att vara ensam börjar i alla fall vika undan så sakteliga.

Jag har varit ute och gått i staden idag och försökt lära mig hitta. Det är en söt stad ungefär lika stor som Linköping. Den är full med backar och slingriga franska gränder och på min promenad har jag träffat på många snälla människor som frågat om jag behövt hjälp att hitta någonstans, när jag gått förbi med förvirrad uppsyn och en karta i handen.

Jag åt en pizza till lunch (på den enda öppna restaurangen jag sett idag) och träffade en jättetrevlig kille som jobbade på restaurangen och var nyfiken på vem jag var och vad man äter för mat i Sverige.

De spelar funkmusik i högtalarna på  det här caféet (James Brown just nu) och ägarna sitter utanför tillsammans med stammisarna och njuter av söndagen :).

Snart tänkte jag gå till min  lägenhet och packa upp och göra den mer hemtrevlig. Det är en fräsch lägenhet med badrum och kokvrå - jag tror att jag kommer trivas där. Sedan ska jag gå och knacka på hos min granne - jag fick nämligen precis ett meddelande på facebook från en tjej som också ska göra en utbytestermin här och tydligen bor precis bredvid mig (sällskap!! :D).

Jag hade tänkt göra ratatouille till middag då jag köpt en massa goda grönsaker och örter igår och sedan imorn ska jag börja på en förberedelsekurs som universitetet anordnar för utbytesstudenterna här.

Jag längtar till att få träffa lite människor och börja kunna ordna upp allt praktiskt imorn.

Stor kram så länge!

Lycka

“Most people are about as happy as they make up their minds to be.”

Abraham Lincoln

Ibland är det lika lätt att vara lycklig som det är att andas. Ibland finns det inget annat man kan vara eller göra.

Men så ibland, eller kanske oftare, glömmer man bort hur lätt det kan vara att låta lyckan få finnas där. Man glömmer bort hur det känns när magen är varm av glädje och man glömmer bort hur det känns att få le, åt ingenting särskilt eller åt allt man ser.

Jag har lättare för att vara lycklig när jag är ute och reser, lär mig något nytt eller pratar med människor jag älskar. Däremot tycker jag att det kan bli så svårt i stunder som de här, då jag är själv i min lägenhet.

Mina två största fiender är oro och rädsla för att vara ensam. Det är fiender jag känner väl vid det här laget och jag har blivit väldigt mycket bättre på att hantera dem. Jag vet att oro över hur saker ska ordna sig framöver aldrig gör så att framtiden blir bättre och alltid förtar det vackra just nu. Jag har till slut förstått att allting alltid ordnar sig och den insikten har fått mig att må så mycket bättre.

Ändå har jag fortfarande stunder som tidigare ikväll, då jag kommer hem till en tom lägenhet och känner mig ensam och stressad över allt som behövs göras. (Jag ska hyra ut min lägenhet från och med den här helgen och åka iväg på en utbytestermin till Frankrike veckan efter. Och även om jag egentligen vet att det praktiska kommer lösa sig efter hand finns det fortfarande stunder då jag försöker ha koll på allt, även det jag inte kan kontrollera.)

Ikväll satte jag mig på golvet en stund och lät känslorna skölja över mig. Känslan av att vara ensam var så ologisk eftersom jag spenderat hela dagen med vänner och dessutom visste att jag närsomhelst kunde ringa min familj eller vänner och be dem om sällskap. Samtidigt tror jag att ensamhet aldrig är känsla som stämmer överens med verkligheten.

Jag insåg i alla fall när jag satt där på golvet att jag faktiskt inte ville ringa någon. Ikväll ville jag kunna vara lycklig på eget hand och trivas i mitt eget sällskap. Jag tänkte att jag skulle vända situationen från att handla om allt jag måste/borde göra till att istället handla om det jag ville göra för att få mig själv att må bra. Så jag reste mig upp igen och satte på musik jag tycker om. Jag tände ljus, hällde upp ett glas rött vin och började laga middag.

Jag tror att jag blev lycklig igen sekunden jag reste mig från golvet, och känslan håller fortfarande i sig.

Det är så viktigt att få känna sig viktig och älskad. Och även om man söker det hos andra så tror jag egentligen att den bekräftelse vi behöver allra mest är den från oss själva.

Jag tänker att man är ansvarig för sin egen lycka. Det är en jobbig tanke dagar då jag är olycklig och tycker att det är världens fel. Men det är också en häftig tanke eftersom det innebär att jag själv alltid kan välja att må bra, oavsett omständigheterna.